Om jag nu är ett så jävla stort problem varför har du mig här.

Ingen av er "orkar" med mig. Vadfan.

Jag vet ingenting. Jo jag vet att jag inte räcker till och allt jag gör är fel.

Självständighet.

Det är klart mitt liv är "tiptop" när jag är ute träffar vänner, de som inte klagar, glömma alla krav alla fel.

Bara för att jag är äldst, ni kan slänga mig hit och dit, i en jävla vägg, trampa på mig, men när jag ska ha kul och leva livet glömma, då kan du börja "bry dig" du vill bara inte jag ska kunna ha ett liv. Försökskanin och pengarobjekt.

Vart ska jag ta vägen? Vad ska jag göra, du hatar mig.

Nu kommer du bara och klagar på mig igen.

Det hjälper inte att gråta jag vet att jag måste ta tag i livet, göra något, men det gör så ont.